Vinterkullen första veckan

På söndagen matade vi kattungarna varannan timme och som de åt! När alla hade fått kläm på hur man tuttar så smaskade de ljudligt i sig vällingen ända tills de nästan storknade. Mimmi var inte så pigg, däremot. Hon ville inte äta eller dricka, men hon var i alla fall uppe och tog en promenad till toalådan i sin snygga kroppsstrumpa. Den var jätteäcklig att ha på sig, tyckte hon, och hon gick med väldigt högt lyfta ben.

 
Mimmi är lika smal som en fotomodell på catwalken!

 

När kattungarna var ett dygn gamla tyckte Mimmi att det var dags att flytta dem. Hon tyckte att det var lämpligt att lägga dem i ett av utrymmena i klätterträdet. Vi lyfte tillbaka dem och då la hon dem på golvet under klätterträdet istället. Det var mycket bättre, tyckte vi människor, och stod till tjänst med en mjuk puff som bo.

 

 

 

Mimmi poserar i säsongens outfit.

Kattungarna åt med god aptit, och lilla Mimmi började också äta så smått. Hon drack barnens välling, åt lite blötmat och jag fick i henne vatten med hjälp av en pipett.

Efter två dygn av matande varannan timme var det äntligen dags att ta av kroppsstrumpan! På måndagkvällen åkte den av, men ingen av ungarna började dia. Det dröjde några timmar, men sedan verkade de fatta galoppen.

Mimmi var så duktig och tog hand om ungarna jättebra. En av kattungarna verkade orolig så vi matade den lite extra med välling, och kära nå'n vad den åt! Den hade nog inte fått möjlighet att komma fram till spenarna!

På tisdagen ställde jag fram vattenfontänen och bebistorrisarna som jag köpt. Och NU åt och drack Mimmi! :) Jag blev så glad att hon nu fick i sig vätska och näring alldeles själv, och att hon till och med gick några varv här inne i rummet! Det kändes som om det värsta nu var över.

Onsdagsmorgonen inleddes med ännu en förflyttning. Mimmi ville återigen att de skulle bo i klätterträdet. Den här gången satte vi igen alla ingångar med stora kuddar, sedan flyttade jag alla kattungar till en låda i sängen istället. Mimmi var inte riktigt nöjd med den placeringen förrän hon fick ett lock på lådan. Då la hon sig ner och lät ungarna dia. Tyvärr är det väldigt mörkt därinne i lådan, så web-kameran kan inte visa så bra bilder.

Familjen i lådan.

  

 

Det tog inte lång tid förrän Mimmi flyttade tillbaka alla ungarna ner i puffen på golvet.

Vi fortsätter att stödmata alla kattungar några gånger varje dag, även om de nu diar sin mamma.

Finns det något sötare än en liten kattunge som blir matad med napp??

Det är synd att det inte finns ljud till de här bilderna, för då skulle det höras ett ljudligt smackande!

Mjölk i skägget!