Parning och dräktighet Regnkullen

Den 30 augusti åkte vi till Emma och Ramti i Romelanda. Emma har ett bra litet hus på gården där hon kan låta strilande hankatter och pilska honkatter bo under tiden de parar sig. Mimmi var som vanligt inte så kaxig när hon kom till ett nytt ställe. Hon gömde sig genast bakom en låda.

När Ramti fick komma in i huset så upptäckte han först inte Mimmi.
Istället ägnade han sig åt...maten!

Det tog inte många minuter förrän Mimmis nyfikenhet tog överhanden och hon vågade sig fram en bit för att nosa på den snygge killen.

 

Hon blev rentav lite framfusig....så Ramti fick sätta stopp!

Han bestämde sig för att fly fältet! Upp på en hylla, där skulle han väl få vara ifred för den där påstridiga quinnan!!

 
-Åh, vad jag är nyfiken på dig, du luktar så spännande och ser så stilig ut,
tänker Mimmi och försöker få kontakt.

-Frääss, säger Ramti.

 

När Mimmi äntligen lugnade sig några kilo och backade några meter så tyckte Ramti att det var okej att kolla in henne. Hon låtsades att hon inte såg honom...

Redan första natten trodde Emma att de unga tu hade parat sig. Hon hade inte sett någon parning, men hon såg att de visade intresse för varandra. Mimmi var fortfarande intresserad av Ramti under några dagar till, men han nonchalerade henne fullständigt efter den första natten. Både Emma och jag blev undrande - kunde det verkligen ha tagit efter den första och enda kärleksnatten? Vi bestämde oss för att vänta. Mimmi löpte inte mer och Ramti var inte intresserad av henne. Efter tre veckor kom det efterlängtade mailet: Mimmis tuttar är rosa!! Då fick hon komma hem, och jag förstod snart att hon verkligen var dräktig.

Precis som under förra dräktigheten blev hon som en annan katt: slö, trött och likgiltig. Hon bara sov och vilade... Hon ville inte gärna vara ensam.

Hon blev bara större och större. Innan hon parades vägde hon 3,5 kg. Förlossningen var beräknad till den 4 november. När halva tiden gått var hon redan väldigt stor. Det kändes inte som det skulle ha kunnat bli så många kattungar på den där enda kärleksnatten hon hade, men ju längre tiden gick, desto mer övertygad blev jag om att det nog dolde sig ett stort gäng där inne.

  
Klicka på bilderna så kommer det upp små filmer.

Som den nördiga kattägare och uppfödare jag är så har jag ägnat många timmar åt att titta på rörelserna i Mimmis mage. Jag tycker att det är så otroligt häftigt att det går att SE att det finns någonting levande där inne! Ja, jag vet, jag har inget liv..! :) För att inte undanhålla dig läsare denna fantastiska erfarenhet så har jag såklart (ENBART för din skull..?) spelat in små filmer som försöker visa rörelserna i magen! Vädigt skojigt!

...och det här är en tutte...! :-D

Mimmi vill inte vara ensam. Här ligger hon i Birgiths famn och njuter.

 

Får man inte ligga hos människorna så duger brorsan Teddy också.