Vinterkullen nionde och tionde veckan

Lilla Lisa Lavin dog när hon var 8,5 vecka i min famn på väg till veterinären. Hon hade ett medfött hjärtfel som gjorde att hon inte orkade leka och busa som de andra. Hon låg helst i Peters famn och tittade på när syskonen lekte, och hon var så liten och söt. Det var många besökare som tyckte att det var något speciellt med henne, hon var så lugn och fin. Nu får hon vila under äppelträdet, nedbäddad i Peters tröja.

Efter det här har veterinären lyssnat på alla andra kattungarnas hjärtan, och funnit att alla låter helt som de ska - inga blåsljud eller andra konstigheter. Det känns så skönt mitt i bedrövelsen.

 

Veterinärbesöket
Veterinären, ja. Kattungarna var tio veckor gamla när vi åkte till veterinären för första gången för att de skulle få sin första vaccination. Fyra katter fick åka i buren och tre fick åka i väskan. Det var ett gapande och skrikande i bilen på väg dit.

När vi närmade oss veterinären kände vi en välbekant odör sprida sig i bilen.... Bajs! Någon av katterna i buren hade blivit åksjuk och bajsat på sig! In med mig själv och den stinkande buren på veterinärens lilla, lilla toalett. Ut med första kattungen - bajskladd på bakbenen! Uäkh. Ner i handfatet och på med vatten. Kattungen jamar olyckligt och jag försöker få bort kletet. De tre som fortfarande är i buren jamar i sympati. Första kattungen tvättad - vart ska jag nu göra av den?? Går inte att sätta in den i den geggiga buren. Hmm...jag sätter ner honom på golvet så länge! Så SMART jag är!

 

Ut med kattunge nummer två ur buren. Lika kladdig den. Ner i handfat... men vaf... katt nummer ett skriker och drar samtidigt klorna rätt i mitt ben och kastar sig uppåt. Okej, behåll lugnet! Fortsätt tvätta nummer två, ettan kan få klättra på mig, jag har nerver av stål och är fullständigt osmärtkänslig... Att den är lite blöt gör ju inget heller. Nummer två tvättad och nersatt på golvet, nummer ett nu hängandes på framsidan av min jacka. Alla fyra kattungar skriker högljutt. Jag börjar känna svett under armarna och i pannan. Fuktiga byxor efter ettans blöta tassar.

 

Ut med nummer tre. Ner i handfatet, nummer ett nu hysteriskt gapande hängande på min axel, nummer två drar sig upp för mitt andra ben. Nummer tre vrider sig under vattenstrålen och lyckas komma loss. Hoppar ner på golvet. Nummer ett drar mig i håret, med målet inställt på min hjässa. Nummer två hänger på framsidan av min jacka. Jag lyfter bort nummer ett och två, och hämtar upp nummer tre. Ner i handfatet, fortsatt tvätt. Nummer ett redan uppe hängandes på min mage - tur att jag har jackan på mig, klorna känns inte så mycket då - nummer två hänger i byxorna mitt i skrevet. Svettdoften slår som pustar upp ur tröjan och håret börjar fastna lätt i pannan av fukten. Byxorna börjar anta en mörk ton av vätan från katterna.

 

Kattunge nummer fyra - sista, skönt! Ner i handfatet - drar nummer ett från håret i nacken och sätter den på golvet, drar nummer två från baksidan av jackan och nummer tre från benet. Stanna nu på golvet! Innan vattnet träffat nummer fyra är alla uppe på mig igen. Tvätta, tvätta, fort - ner med fyran på golvet som nu är blött och kladdigt av vatten och klegg från mina skor. Råkar se mig själv i spegeln - svetten rinner från pannan, vilt stirrande ögon, knallröda kinder.

Buren! Nu är det bara att skölja rent buren sedan är vi klara! Puh! Hur f-n öppnar man buren!!?? Börjar känna en aning hysteri inombords. Vänder med nöd och näppe buren åt andra hållet - trångt! Alla fyra kattungar nu uppe på mig - känner blodet rinna från ett par rivsår på händerna. Åååhh - den jävla buren har ju fastnat - drar hysteriskt i låsanordningarna - sesam öppna dig! Burtaket flyger av och gallerdörren lossnar. Vart ska jag lägga gallerdörren!!?? Okej, lugn nu - lägg den på handfatet så länge - nummer ett sitter nu mitt ovanpå mitt huvud med klorna djupt inborrade i svålen, nummer två och tre har hittat bra grepp på varsin axel, nummer fyra klättrar febrilt uppför ena benet - det är lugnt, låt dem klättra, det är bara buren kvar, se'n är vi klara, lugn bara - känner en vidrig svettodör strömma nerifrån armhålorna. Klonk - gallerdörren ramlar i golvet och skrämmer slag på kattungarna varpå en ramlar ner på govlet och alla skriker - javisstja, det är TRÅNGT, inte vända på sig i onödan!

 

Titta ner i buren - oåååhh, DET luktade inte tårta! Bristen på små hårda fasta bajskorvar är uppenbar - detta måste sköljas bort! Ner under vattenstrålen i handfatet. Men FAAN handfatet är ju så litet att buren inte får plats!!! ÅÅÅHHH!!! Får ta papper och TORKA bort det! Böja sig fram mot toapappersrullen på väggen - TRÅNGT - drar en lång bit pappe.... ...drar en liten kort fjuttbit papper! Försöker igen - får bara korta fjuttar - viker upp toarullshållaren så den inte ska bromsa pappersrullen, får ändå bara korta fjuttar. Katt vrålar rätt in i trumhinnan - fyra katter klänger sig fast med vassa klor, svettas nu ymnigt, blöta kläder. Tar flera korta fjuttpapper och torkar första varvet - böja sig, öppna toastolen, slänga papper, böja sig åt andra hållet, riva nya fjuttar, torka smet. Vatten! Måste ha vatten! Vattnar fjuttpapper och fortsätter smeta runt allt medan fyra vrålande kattungar hänger på kroppen. Avslutar med tvål och vatten i buren. Drar bort fyra katter från kroppen - ner på golvet. Börjar sätta ihop den jävla buren. Två katter redan uppe i midjehöjd.

Knack, knack! "Behöver du hjälp älskling?" säger Peter utanför toadörren. Ridå.

Veckan avslutades i alla fall lugnt, med lite syskonkärlek på alla hjärtans dag. Svante och Smilla som ska få bo tillsammans i sitt nya hem visar att de tycker om varandra.