Parning och dräktighet Vindkullen

Både Socker och jag är nybörjare på det här med dräktighet. Som tur är finns det många bra böcker och hemsidor att läsa för att förkovra sig. Dessutom är det jättebra att kontakta andra uppfödare, förslagsvis via sin kattklubb, om man har frågor. Här kommer jag och Socker att visa och berätta om hennes allra första kattungekull.

Socker fick åka ner till Lund den 2 april. Då löpte hon och det verkade Aramis uppskatta! Redan när hon kom innanför dörren ville han hälsa på henne - redan innan hon kommit ur sin resväska.

Jag var inte alls förberedd på hur sorgligt det skulle kännas att lämna Socker till någon annan. Min lilla katt! Bo hos någon annan!? Hur skulle det gå!!??

Foto: Eva Johansson

 

 

Det gick naturligtvis jättebra och Aramis ägare Eva och jag hade nästan daglig kontakt. Den 5 april kunde Eva meddela att Socker och Aramis parat sig för första gången! Hurra!
Foto: Eva Johansson

De båda turturduvorna parade sig vid flera tillfällen även efter det, och tre veckor och en dag efter första parningen såg Eva att Sockers bröstvårtor blivit lite rosa - ett tecken på att hon faktiskt var dräktig!

 

 

Aramis t.v. och Socker t.h. myser. Foto: Eva Johansson

Socker stannade hos Aramis i drygt fem veckor. Aramis var väldigt beskyddande mot Socker, och kom till undsättning så fort hon jamade en smula! :) Tyvärr var han lite vildsint under parningen också, och tydligen ganska angelägen om att få para sig med henne, för hon fick ett stort fult sår i nacken efter Aramis "kärleksbett". Veterinären kontrollerade att det inte var infekterat, och det läkte så sakteliga.

Foto: Eva Johansson

När Socker kom hem var hon.....STOR! Och TRÖTT! Hennes liv, som när jag sett henne senast, bestått av lek, bus och kel, bestod nu av mat och sömn. Inget annat. Hon kom och låg i min famn två gånger från att hon kom hem tills ungarna föddes. Hon som kommit och gosat flera gånger varje dag tidigare!! Lek var helt ointressant.

Foto: Eva Johansson

Socker åt och åt.....och växte och växte. Och sov och sov! Hon fick extra vitaminer med taurin och kalk i, och specialfoder för dräktiga katter. Hon fick också lite extra förmåner här hemma. Vanligtvis får våra katter inte vara på köksbordet. Socker hittade dock ett utmärkt sovställe: på köksbordet framför dörren till uteplatsen. Svalt och bra på alla sätt, tyckte hon. Naturligtvis kan man inte förneka en dräktig hona något sådant, eller hur?

 

Klicka på de små bilderna för förstoring.

Hur trött kan en katt bli? Socker orkade inget annat än att äta, sova och gå på toan. Ibland gjorde hon några tappra försök att hoppa upp på fönsterbrädan för en stunds förströelse, men hon var så tjock och baktung att hon inte kunde beräkna vart hon skulle landa! Vi fick ställa ut "hjälpstolar" här och där för att hon inte skulle behöva ha så långt att hoppa. Trots det hamnade hon ofta alldeles fel!

 
Min lilla kisse har blivit så......vuxen!

Utmattad!

Under vecka 7, som alltid är en kritisk vecka under en katts dräktighet, fick Socker plötsligt en blödning. Förkrossad ringde jag jourveterinären som sa att det antagligen var en spontan abort som pågick! Jag blev förkrossad och orolig. Enligt veterinären fanns det inget man kunde göra, bara vänta.

Blödningen avstannade under kvällen, och återkom inte, så det vara bara att vänta på förlossningen och hoppas.

Veckan efter inträffade nästa otäcka händelse. Efter det att Socker kommit hem från Aramis hade både Sally och Saffran varit oerhört avvaktande mot henne. Innan hon varit hos Aramis hade det rått en sorts "vapenvila" bland kattern - Socker gick inte nära Sally för då fick hon sig en smäll, och Saffran och Socker bråkade då och då, men däremellan verkade de respektera varandra.

Sally satt och tittade ut när grannens katt spatserade förbi på gräsmattan. Sally började fräsa och skjuta rygg, medan Socker, som är social och vill lära känna nya katter, försökte hoppa över Sally för att komma ut till den andra katten. Resultatet blev ett hysteriskt slagsmål med alla tre katter inblandade, men mest slogs Sally och Socker. Sally blev så rädd av det här att hon bajsade på sig mitt under bråket! Efter det bestämde vi oss för att Sally och Saffran skulle få bo i vardagsrummet, och Socker i sovrummet. Vi fick alltså sära på katterna. Vår förhoppning var att det bara skulle behövas fram till dess att ungarna börjat utforska omgivningarna.

Det blev några oroliga dagar fram till den beräknade förlossningen, som skulle ske den 10 juni. Det var en himlastormande lycka den kväll då det syntes tydliga rörelser från Sockers mage! Hurra! Då fanns det i alla fall någon kattunge som levde! Titta noga på de två små filmerna här, så ser du rörelserna i magen!