Förlossning Cliokullen

Ibland blir det inte som man tänkt sig....

Onsdagen den 21 mars födde Socker sent på kvällen efter långt värkarbete en liten tjej. Hon kom med bakfötterna först och verkade fastna där. Hur än Socker krystade så kom inte mer än fötterna ut.

Jag försökte hjälpa till så gott jag kunde, men kattungen satt fast. Antagligen tryckte det på, för mitt emellan två krystningar så gick Socker på toalådan! När det hade gått ungefär trekvart så var fötterna alldeles kalla. Den kom ut en liten bit till så att jag fick tag i höfterna och kunde hjälpa till att dra ut den.

Vid sådana här tillfällen känns det tryggt att ha en jourveterinär i närheten. Hur många tror att det finns en jourveterinär som har nattöppet i Linköping? Just det, det finns ingen! Men nog måste det väl finnas någonstans i Östergötland?? Nej, nej, den närmaste jourveterinären är Strömsholms djursjukhus, 17 mil bort!! Det känns ju en aning svårt att ta sig dit mitt i natten utan bil. Jag övervägde allvarligt att ringa efter en taxi och åka dit men efter ett telefonsamtal med Strömsholm lugnade jag mig en aning.

Den lilla hade antagligen suttit fast för länge och visade aldrig några livstecken trots att både Socker och jag gjorde vad vi kunde för att få liv i henne. Det fanns inga fler ungar i magen. Socker fick åka till veterinären morgonen därpå och röntgas så vi skulle vara alldeles säkra på att det inte fanns fler bebisar. Hon fick medicin för att mjölkproduktionen skulle avstanna och för att förebygga infektioner.

Det var en liten tjej som kom. Hon hade levt rövare i magen, så det verkade inte ha varit något fel på henne under dräktigheten. Hon var så fin där hon låg i födslolådan.

I efterhand letar jag efter orsaker till att det bara blev en bebis när Socker haft så stora kullar tidigare. Min egen högst privata teori är att hon hade p-piller i kroppen under parningen. Vid tidigare parningar hade jag slutat ge henne p-piller i mycket god tid före parningen, så att hon hann löpa tre gånger innan hon träffade hanen. Den här gången slutade jag med p-piller bara en vecka innan hon träffade hanen, så hon hann löpa en gång.

Socker har sådana galet hysteriska löp, så hon får två p-piller i veckan för att undvika att hon löper igenom. Med tanke på det och på att det inte gått så lång tid mellan p-piller och parning så tror jag nog att det mest troliga är att hon hade en massa hormoner kvar i kroppen som gjorde att det bara blev en bebis. Varför den sedan fastnade och avled under förlossningen behöver nog inte ha med det att göra, tror jag.

När Socker kom hem från veterinären nästa dag började hon skrika och hon verkade rastlös. Hon putsar och tvättar Mimmi som en tokig, och hon är jättesur mot Teddy. Jag är så tacksam för att Socker efter omständigheterna ändå mår bra. Den lilla vilar under äppelträdet som Socker gillar att klättra i.